Analyser av sublima scener i Peter Jacksons Hobbit

De scener som här refereras till finns att beskåda längst ner på sidan.

Efter Peter Jacksons succé med Lord of the Rings i början av millenniet så var förväntningarna förstås skyhöga på filmatiseringen av Hobbit. Till skillnad från Lord of the Rings vars innehåll fick pressas ihop för att kunna filmatiseras så är Hobbit en utdragning av ett innehåll som egentligen inte motiverar en trilogi, vilket märks i filmerna. Hobbit är uppenbarligen inte i nivå med Lord of the Rings, det räcker att så här inledningsvis kort konstatera detta; Sammanfattningsvis kan man säga att den saknar det djup och den rikedom som den sistnämnda har, den saknar fyllnaden av ”mening”, liksom den överjordiska estetiska skönhet som vilar över i stort sett hel LoR, i synnerhet den första filmen Fellowship of the Ring. Och inte minst så har den en tendens att alltför ofta urarta i ”action”. Med det sagt, så finns det dock gott om enskilda scener och delberättelser i Hobbit som bär dessa kvalitéer och som gjorde djupt intryck på mig, och jag kommer här att diskutera några av dessa.

Hobbit behandlar övergripande samma teman som LoR: Vänskap, lojalitet, mod, lättheten med vilken människohjärtat korrumperas, ondskans natur och dess koppling till de mänskliga svagheterna, att man måste göra sin plikt, och ödets kall till förvandling och individualisering, även om det inte är lika starkt som i LoR. Men Gandalf säger till Bilbo att om han återvänder, så kommer han inte att vara densamma.